Statistiskt sett tillhör jag den delen av mänskligheten som står för merparten av köpbesluten, åtminstone här i Norden. Först och främst i hemmet, men på senare tid allt mer i professionella sammanhang som chef och ledare på företag. Med tanke på den finansiella makt man sitter på så borde ju säljinsatser och produktutveckling vara direkt riktad till mina behov: snacka om att plocka lågt hängande frukter. Men icke.
Ett exempel från verkligheten. Familjens hus är från början av förra sekelskiftet och behövde ett nytt tak. Sagt och gjort: ett antal lämpliga företag valdes ut och kontaktades för besiktning och lösningsförslag, och efter sondering kvarstod två kandidater. Här hade frun i huset lite åsikter av estetisk karaktär som genast diskvalificerade kandidat ett till förmån för kandidat två. Rubriken som toppar detta inlägg är kanske det mest förekommande (och irriterande) svar på just kvinnliga behovsfrågor. Var rätt nyans på tegelpannorna möjlig eller inte? Som kvinna har du förmodligen stött på fenomenet lite överallt, men jag är ändå lite nyfiken på exakt din berättelse. Gärna om det handlar om stora summor och sällanköpsvaror. Maila mig!
P.S En tysk undersökning om kvinnliga versus manliga affärsresenärers behov visade att män i huvudsak värderar tre saker: bra uppkoppling, en hård madrass och en bra dusch. Kvinnorna listade hela 39 saker de saknade på hotellrum – merparten gällde högst emotionella behov. Vilket svenskt hotell tar sig an den utmaningen?
Har du funderingar på hur du ska växla upp din försäljning? Besök oss för ett förutsättningslöst möte och en kostnadsfri analys. Vi bjuder alltid på första timmen. Kontakta oss!
